För två år sen, februari 2022, drog jag korsbandet i en helt ärlig larvig skidolycka. Maj samma år opererades jag, och efter operationen började rehaben. Som en del av rehaben skulle jag springa - jag som aldrig sprungit tidigare, kände att herregud hur ska det här gå!?

För att göra löpningen lite roligare signade jag upp mig till mitt första lopp, 10 kilometer. Fick blodad tand och signade upp mig på en halvmara, nästan på dagen ett år efter operationen. Jävlar vad stolt jag var över mig själv, jävlar vad långt jag hade kommit. Maratonet hägrade i horisonten, hade jag klarat 21k kunde jag lika gärna klara 42? Sagt och gjort - jag signade upp mig.

Och nu börjar det där maratonet närma sig. 1 juni springer jag Stockholm Marathon. Det har varit en otrolig resa, månader av rehab, löpning, gråt, glädje, oro att jag inte ska klara det! Och mycket har jag delat med mig av på instagram.

Många har följt min resa vilket har varit väldigt kul att dela med mig av och jag har funnit ett stöd och en trygghet i det. Men nu skulle jag vilja be om en grej!

Läkare utan gränser är en av få organisationer som är kvar i Gaza. Det pågår ett folkmord. Människor svälter. Människor som bara vill leva sina liv. Några vill springa, några vill inte springa alls, några vill bara leva. Många får inte det.

Uppdatering: 10.000 nåddes inom loppet av en timme helt sjukt!!

Uppdatering 2: 20.000 nåddes samma kväll som insamlingen startades, också helt sjukt. Hoppas vi kan nå 40.000 innan 1 juni!

Uppdatering 3: 30.000 kr nåddes inom loppet av ett par dagar så nu gör jag det riktigt svårt för mig själv och höjer till 60.000!!