Den äckliga och fega grymheten jag ser nu i Palestina väcker många känslor.

Det påminner mycket om kriget som pågick (och fortfarande pågår) i Syrien. Kommer ihåg hur det kändes för mig när jag var 12-13 år gammal och såg hur barn i min ålder blev mosade, brända och delade i bitar i samband med att deras hem blev bombade. Det kändes overkligt att allt detta skedde bara några mil från staden där jag bodde.

Många av de som bor i Sverige har haft den bästa trygga barndomen man kan tänka sig. Detta är såklart något alla barn förtjänar, men det gör att man själv inte inser hur ett krig påverkar tusentals barn i andra länder.

I många år under min uppväxt i Syrien hade jag mardrömmar om allt jag såg. Kände hela tiden att det bara var en tidsfråga innan jag själv var mosad under taket i mitt hem. Jag försöker alltid undvika att se våldsamma krigsbilder, det är något som ger mig otroligt mycket skuldkänslor att jag lyckades ta mig till Sverige. Det får mig att hamna i en mörk plats som inte blir ljusare på länge.

Trots att jag nu bor här så känner jag mig otrygg ganska ofta. Jag kan lätt bli triggad av vissa saker som höga ljud, våldsamma situationer och krigsbilder. Allt som jag skriver har jag inte berättat för många. Men jag känner nu att jag vill ge en väldigt kort beskrivning av hur det känns att bevittna ett krig. Kanske kan de som inte har upplevt detta förstå varför det är så viktigt att ingen ska behöva uppleva den här brutaliteten.

Trots allt jag har upplevt kan jag inte ens föreställa mig hur det känns för familjerna som faktiskt sitter nu brända och mosade under sina hem. Ingen kommer någonsin veta hur detta känns och ingen ska egentligen behöva gå igenom något liknande.


Små barn och familjer i Gaza och Rafah utsätts just nu för det värsta man kan tänka sig. Vad har dessa oskyldiga barn gjort för att förtjäna den här brutaliteten? Jag önskar att jag hade svar, men ett svar kommer inte hjälpa de drabbade. En donation kan dock hjälpa de här familjerna, låt oss göra vårt bästa för att tillsammans, hand i hand, hjälpa så mycket vi kan!