Om några dagar fyller jag år och allt jag önskar mig är en slant till Läkare utan gränser. Just nu går mina tankar till barnen i Gaza. De senaste månaderna har jag liksom alla andra chockats över Israels grymma attacker mot civila (och det ofattbara antalet dödade barn) i Gaza. Jag har gråtit flera gånger när jag lyssnat på radio och sett klipp i mitt flöde. Jag kan inte förstå att vi lever i en värld där småbarn bombas till döds och/eller ser sina syskon och föräldrar dö framför ögonen på dem. Jag finner inga ord, det är för brutalt och känns så oerhört hopplöst. Men att skicka pengar är inte hopplöst även om det kan kännas så, och i Gaza behövs sjukvård och mat mer än någonsin just nu.